Amalia Vilde, intervju

Amalia Vilde är en svensk författare som 2014 debuterade på Hoi Förlag med den prisade erotiska novellen Superbia. Gränsland är den mest nedladdade erotiska novellen någonsin på Storytel. Amalias noveller handlar om det som vi fantiserar om, lockas av och dras till. Det där hemliga vi inte pratar om, men tänker desto mer på. Välskrivna, sexiga och sensuella noveller som inte har någon koppling till verkligheten. Det är bara fantasier. Amalia Vilde finns på Instagram.

Hur kommer det sig att du började skriva inom den erotiska genren? 
Att skriva erotik var inget som jag planerade att göra, för min del började skrivandet när skrivarsajten Kapitel 1 (som tyvärr inte finns längre), hakade på  50 nyansertrenden, med en tävling som hette Fångad av Lust, där man skulle skriva just erotik. Jag blev nyfiken och ville testa om jag hade det som krävdes för att skriva bra erotik. Jag skickade in två noveller till tävlingen varav den ena blev juryns val och båda senare blev utgivna på Hoi Förlag. 

Varför tror du att intresset för att läsa/lyssna på erotiska romaner är så stort just nu?
Oavsett vad man tycker om 50 nyanser-serien, tror jag att den har stor del i att hela Romancegenren idag är mer accepterad. Det har i sin tur lett fram till den erotikgenre vi ser idag. När gränser väl börjar flyttas, då ökar också acceptansen för vad som är ”normalt” och inte. Idag är det lätt att läsa och lyssna på erotik. Det finns många författare, många förlag och novellerna och romanerna finns där alla andra noveller och romaner finns. Just tillgängligheten tror jag är en stor bidragande faktor till att allt fler läser och lyssnar på erotik idag. En annan faktor tror jag också är att fler erotikförfattare idag väljer att antingen skriva under eget namn, eller berätta vilken pseudonym man skriver erotik under.

Berätta lite om din skrivprocess
Oftast börjar jag med att spåna idéer och skriva ner dem. Och googla förstås. Jag kan tänka mig att sökhistoriken för en erotikförfattare är minst lika intressant som för en deckarförfattare. När jag väl börjar skriva skriver jag oftast ganska kortfattat, bara för att få ner allt och få med allt jag har tänkt ha med i novellen. Därefter bearbetar och redigerar jag den minst två-tre gånger innan jag skickar in den till förlaget. Efter det följer oftast minst en redigeringsrunda till.

Oftast sitter jag hemma och skriver då det är mest effektivt och jag försöker skriva in i almanackan så jag får planerade skrivpass. Den här modellen fungerar bra eftersom jag oftast bara kan sitta korta pass och skriva eftersom livet utanför författarbubblan tar nästan all min tid i anspråk. Det här gör att mitt skrivande blir mer sporadiskt än jag vill och det leder förstås till att jag inte ger ut så många noveller som jag skulle vilja.

Vad har du för framtidsplaner med ditt författarskap?
Som jag nämnde tidigare tar mitt ”dayjob” i princip all min tid, men jag är tacksam för den tid jag får till skrivande. Jag vill fortsätta skriva noveller om ämnen och personer som känns spännande och intressant. Det vore jätteroligt att skriva en hel bok, men jag tror att novellformatet passar mig bra. I alla fall för tillfället.